Dainese Talos Gore-Tex

Jag har verkligen varit supernöjd med min gamla Dainese Gore-Tex jacka (kommer tyvärr inte ihåg vad modellen heter) - den har varit helt vind- och vattentät, torkat snabbt och haft de rätta funktionerna. Enda nackdelen har varit en väl rymlig passform som medfört att det fladdrat störande i fartvinden. I somras tröttnade jag och började leta något nytt. Valet föll på Dainese Talos Gore-Tex och nu har jag pendlat dagligen i ett halvår med jackan. Dags för summering!

Jag var inställd på en ny Dainese med Gore-Tex membran och att valet föll på Talos handlade främst om att jackan fanns i 100-storlek, dvs extra lång/smal passform. Det visade sig vara omöjlig att hitta ett exemplar i en fysisk butik så jag provade även några jackor från IXS och STR. De passade ok men upplevdes för plottriga och jag valde bort dem ganska omgående. Återstod bara att beställa på nätet och FC-moto hade rätt storlek på lager.



Det första jag slogs av när jag packade upp jackan var hur mycket robustare och tyngre än min gamla jacka den var. Dessutom superfinish som man kan vänta sig från Dainese, både vad gäller textil, dragkedjor och knappar. Passformen var dessutom riktigt tight utan störande glapp, men på snudd för kort i ryggen, speciellt med ryggskyddet på.



Jackan har en rad smarta funktioner med stora luftintag både fram och bak samt stora möjligheter att justera passformen.



Så intrycket efter ett halvårs pendling? Jodå, helt ok. Jackan ser fortfarande ny ut, har hållit vätan ute och känts varm och skön. Den löstagbara kragen värmer riktigt gott! Ventilationen har jag tyvärr inte behövt använda. På minuskontot finns för många och för små knappar på framsidan som inte kan stängas med handskar på. Det gäller både fickor och öppning framtill. Störande på morgonen när man vill komma iväg snabbt till jobbet eller behöver fiska upp nycklarna ur fickan i regn och kyla. Sammanfattningsvis en fin jacka som passar utmärkt för sportigare körning snarare än pendling.

 

TCX X-BLEND

Problemet med mc-kängor är ofta man ofta tvingas kompromissa mellan komfort och säkerhet, speciellt om man tänker gå i dem en längre sträcka eller bära dem på jobbet. Kängor med hög säkerhet är ofta  styva och ser som regel ut som något anpassat för en månlandning, medan kängor åt casual-hållet ofta är för mjuka när man sitter på hojen och erbjuder minimalt med skydd.

Senaste säsongen har jag åkt omkring i TCX X-BLEND som är en CE-godkänd känga med Gore-Tex membran som jag tycker erbjuder en acceptabel balans mellan säkerhet och komfort. Den är relativt styv med rejäl sula och toe-cap samt har skydd över anklarna samtidigt som den är superskön. Rent estetiskt tycker jag det funkar att dra på sig dessa för att exempelvis gå ut och käka lunch med kollegorna, vilket jag inte skulle göra med en racing-känga.

 

Enda nackdelen såhär långt är att kängorna blir rätt varma, antagligen pga Gore-Tex membranet, och att sulan är superhal när det är blött ute. I övrigt är det en känga som jag varmt (!) rekommenderar!

EICMA 2012

I helgen besökte jag och en polare mc-mässan EICMA i Milano. Årets upplaga var den sjuttionde i ordningen, dock premiär för oss. Det var en härlig känsla att lämna råkalla Göteborg för ett något varmare Milano. Vi kom ner på fredag kväll, checkade in på hotellet och begav oss sedan ut för att käka middag och ta en bärs. Sedan bums hem och stupa i säng.

På väg mot Italien

Hela lördagen ägnades åt att ta sig igenom de gigantiska mässhallarna som var knökfulla med hojar och intresserade italienare. Med erfarenhet av svenska mässor hade vi förväntat oss att köa länge för att komma in på mässan men det var bara att kila rakt in. Hur smidigt som helst. Måhända har italienare en något senare start på dagen än vi hade.

Fiera Milano

Jag så framförallt fram emot att kolla in nya BMW R1200GS, KTM 1190 Adventure och KTM 1290 superduke. Båda äventyrshojarna var helt ok men superduken lyckades vi aldrig hitta i trängseln. Som tröst inhandlades istället två orangea KTM-nappar till dottern.

BMW G1200GS

KTM 1190 Adventure R

Förutom ovanstående hojar stötte vi på mycket annat kul. Dom här till exempel:

MV

Royal Enfield

Borile

Honda

Honda CB1100

Moto Guzzi California

Honda RVF400

MV

Husqvarna Touratech Nuda-X-Cross

Husqvarna Baja 650

Ducai Monster Diesel

Ducati Multistrada S Pikes Peak

Ducati Panigale R

Moto Guzzi

Moto Guzzi

Moto Guzzi

Moto Guzzi

Milanos coolaste fordon fanns dock inte på EICMA utan stod parkerat utanför vårt hotell.

Fit Star

Lördagen avslutades med pizza på Fabbrica Pizzeria och efterföljande ölhäng i Navigli. 

På söndagen var vi såklart tvungna att gå i kyrkan.

Duomo di Milano

Arai RX7-GP Steve Hislop

I ett tidigare inlägg gav jag mina synpunkter på Arai Quantum, en hjälm som har det mesta man kan begära, med vissa undantag. Regniga dagar som idag känns den mattsvarta lacken väl trist (liksom allt annat) och jag skulle hellre dra den här över skallen:

Arai RX7-GP Steve Hislop är med bred marginal den kaxigaste hjälmen på marknaden, och med endast 252 tillverkade exemplar är det minimal risk att att stöta på en likadan i trafiken. Haggisen på baksidan är pricken över i:et. Finns hos Crossan Motorcycles för 599£. Vill ha!

10 snyggaste sporthojarna

Här kommer min lista på de tio snyggaste sporthojarna. Enjoy!

10. Suzuki TL1000R 1998. Det första som fångar betraktarens uppmärksamheten är kutsen. Därefter tittar man på kutsen igen. Ska den verkligen vara så stor? Vid lanseringen tyckte jag att TL1000R var för stor, tung och plastig. Idag uppskattar jag dess utsvävande design och kompromisslösa utstrålning. Första årsmodellen är snyggast.






9. KTM RC8 R 2011. RC8:an sticker verkligen ut med sin kantiga design, minimala bakdel och snygga exponerade ram. Nätt och brutal på samma gång. Raka motsatsen till TL1000R.








8. Ducati Paul Smart 1000LE 2006. Kvalar kanske inte in som sporthoj och jag är inte något fan av retrohojar men här har Ducati fått till en fullträff med tolkningen av Paul Smarts racehoj från 70-talet. Testad av BIKE.

7. BMW HP2 Sport. Det här är en hoj som man sällan stöter på, vilket inte är konstigt med tanke på det höga priset i kombination med en för klassen ordinär prestanda. Jag kan stirra hur länge som helst på alla fina detaljer och kolfibern får det att vattnas i munnen.







6. Kawasaki ZXR 750 1989. Racing! Dammsugarslangarna är pricken över i:et.

 5. Suzuki RF900R 1994. En japansk Ferrari på två hjul.













4.Suzuki GSXR 1000 2001. K1:an är den snyggaste Suzukin hittills. Den har betydligt trevligare och mer sammanhängande linjer jämfört med sina nyare syskon. 

3. Honda CBR 900 RR 1992. Första Firebladen visade var skåpet ska stå. Det här är SPORTHOJEN! Vita 954:an är också ruggigt snygg.






 

2. Ducati 999. Något av ett udda val med tanke på att föregångaren 916 ofta lyfts fram som den stora designikonen. Får man tro de som provkört 999 är den dessutom en besvikelse på väg och bana. I mina ögon var 999 oerhört modern och vågad när den kom, och utseendet håller ännu. En blivande klassiker enligt mig.






1. Aprilia RSV 1000 R Factory 2006. På första plats kommer en motorcykel som balanserar på gränsen mellan ubercool och kitschig. Kombinationen av guldfärgade detaljer, polerad sving, blanksvarta kåpor, feta Öhlinare och bromsok från Brembo väcker habegäret hos 10-åringen inom mig! Helt oemotståndlig!

Arai Quantum

Arai Quantum lanserades till säsongen 2010 och är en hjälm i segmentet strax under värstingmodellen RX-7 GP. Konstruktionen är helt ny men namnet har hämtats från en tidigare modell som tillverkades 1992 - 2001. Enligt Arai siktar man in sig på sport-touring och därmed en väldigt bred kundkrets.

Många funderar säkert på att investera i en ny hjälm inför säsongen och jag tänkte därför delge mina erfarenheter av Arai Quantum. När jag skulle byta hjälm förra säsongen provade jag ett 20-tal hjälmar från flertalet tillverkare, allt från budget till de dyraste modellerna. Mitt krav var att hjälmen skulle passa perfekt samt vara tyst och lätt. Arais hjälmar var de som passade min skalle absolut bäst och valet föll på Quantum som enligt handlaren skulle vara tystare är RX-7.

 

 

Min hjälm är i färgen "frost black" (mattsvart) och utseendemässigt sticker den inte ut på något vis. En fördel enligt mig då man inte tröttnar lika snabbt som på en hjälm med häftigare lackering. Efter en dags körning syns dock smuts och fingeravtryck tydligt på hjälmen men finishen är hög och det är mycket enkelt att rengöra skalet.

Enligt Arai är hjälmens synfält det bredaste på marknaden, men jag kan inte påstå att jag märker någon enorm skillnad mot tidigare hjälmar.

Arais system för att byta visir är krångligt (oavsett vad folk säger!) och något som gjorde att jag tvekade inför ett köp. Det är mycket enkelt att ta av visiret men att få det på plats igen kan tära på krafterna. Ibland lyckas man på fem sekunder men oftast blir man stående i ett svettigt skinnställ svärandes över skiten. Det är ett under att inget pajat.

För att lossa visiret...

 lyft spaken uppåt...

...och lyft visiret uppåt/bakåt.

Ett svart visir medföljde vid köpet.

Ett av mina krav var att hjälmen skulle vara tyst. Tyvärr upplever jag vindbruset i Quantumen som på tok för högt. Öronproppar är tyvärr ett måste. Jag hade väntat mig en större skillnad jämfört med min gamla Nolan som bara kostar en bråkdel jämfört med Araien. På en punkt är upplever jag dock en stor skillnad mot Nolanhjälmen - i Quantumen hör jag knappt motorljudet vilket jag tolkar som att väldigt lite ljud kommer in i hjälmen undertill. Det kan ju ses som antingen positivt eller negativt.

Ventilationen i hjälmen är väl tilltagen och det finns mycket att pilla på för att få exakt rätt drag.

Ventil som kan ställas i två lägen beroende på hur mycket luft man vill ha i ansiktet resp. på visiret. Samlar en hel del flugor och skit som kan vara svårt att få ut.

Öppningsbara ventiler i visiret. Svåra att reglera med handskar på.

Ventiler som styr genomströmningen av luft. Det här är den enda detaljen på hjälmen som upplevs lite "rackig".

Ventilerna på ovansidan hjälmen är små och svåra att reglera med handskar på. 

Passformen är som sagt mycket god och kan justeras ytterligare med utbytbar inredning i olika storlekar. Inredningen kan tas ur och tvättas.

Klassiskt DD-spänne som sitter mycket bra. Att knäppa den röda knappen är pilligt då den hamnar under kindkudden.

Arai Emergency Release system gör det enkelt för räddningspersonal att lossa kindkuddarna och ta av hjälmen vid en olycka. Smart!

Hakspoiler som faktiskt gör stor skillnad kalla dagar, kanonbra!

Sammanfattningsvis: Arai Quantum är en mycket skön hjälm med en genomtänkt konstruktion och många smarta detaljer. Finishen är mycket hög och bortsett från visirmekanismen ger hjälmen ett solitt intryck. På minussidan finns en relativt hög ljudnivå med mycket vindbrus samt ventilation som är svår att manövrera med handskar på. Således en bra hjälm om du är beredd att betala lite extra för passform och finesser. Önskar du en riktigt tyst hjälm är Shuberth S1 ett alternativ.